Efter att Johan Lönnroth och Stefan Björling för två veckor sedan presenterade Vägval Vänster på presskonferens i Göteborg har två händelserika veckor förflutit.
Resultatet av Göteborgspresentationen blev en mängd artiklar som i huvudsak beskriver Vägval Vänster både sakligt och rättvist. Men det skulle komma mer…..
Tre dagar senare var det dags för en informationsträff i Riksdagshuset i Stockholm. Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth presenterade föreningens hemsida och ett stort antal krönikörer som kommer att medverka på hemsidan. Även från denna informationsträff blev det saklig medial rapportering;
Men det skulle komma mer – och annat...
Knappt hade informationsträffen avslutats förrän det stora rabaldret brakade löst.
Delar av vänsterpartiets ledning hade en alldeles egen uppfattning om vad Vägval Vänster är. De bägge partistyrelse- och riksdagsledamöterna, Ulla Hoffmann och Kalle Larsson, hade en motsatt uppfattning till vad som beskrevs i medierna. Hoffmann förklarade bl.a., "att de har alla de ingredienser som behövs för att bilda ett parti". Men Larsson gick längre och hävdade, "att antingen för de diskussionerna inom vårt parti och om de inte vill acceptera det får de bilda ett eget parti och föra diskussionerna där". Det är för övrigt samme Kalle Larsson som är ordförande för Tidningsföreningen Norrskensflamman som veckovis ger ut en publikation där det ena och andra debatteras som har med vänsterpartiet att göra.
Dagen efter informationsmötet på riksdagen var det dags för distriktsordförandekonferens i vänsterpartiet. Mötets inledande punkt var "läget i partiet", men kom mest att handla om Vägval Vänster och bara till en mindre del om vänsterpartiet. Men då det var partisekreterare Pernilla Zethraeus som angav den tonen så var det väl själva avsikten. Zethraeus uppmanade till att inte ha något med Vägval Vänster att göra då det enligt henne är många i partiet som uppfattar det hela som ett fraktionsarbete. Hon fick medhåll av en del som efterlyste kraftfulla åtgärder och avståndstagande från såväl Vägval Vänster som Gudrun Schymans eventuella tankegångar på något nytt. Några distriktsordföranden sa egentligen inget medan i vart fall ett par manade till dialog, sans och balans. En av distriktsordförandena, nämligen undertecknad, försvarade dock Vägval Vänsters rätt att både få finnas, synas och höras och varnade också för de följder som kan bli fallet av repressiva, administrativa åtgärder.
Sedan dess har en del "vatten runnit" och några påstår att de aldrig sagt vad de sagt, att de menat något annat än vad de sagt, att de är felciterade etc. Vidare sägs det att ingen har hotat med uteslutningar. Och ingen, vare sig på partikansliet eller rikdagsgruppens kansli, har ens tänkt tanken att kanslianställda kan få sparken eller utsättas för andra åtgärder om man t ex skriver på Vägval Vänsters hemsida. Nu får de kanslianställda göra vad de vill på fritiden utan att de som bestämmer har synpunkter. Ingen åsiktsregistrering förekommer, yrkesförbud tillämpas inte och nu säger de sig stå upp för såväl yttrande- och föreningsrätt som för tryckfrihet. Man gillar visserligen inte att det alternativa programmet tryckts men säger sig inte planera några särskilda åtgärder.
Det finns förvisso en del medlemmar i vänsterpartiet som inte gillar Vägval Vänster. Men det finns också många som gillar att det bildats ett fritt debattforum. Samma situation råder i en del andra politiska organisationer. Fast ärligen ska sägas att vi nog fått fler hejarop från betydelsefulla personer i andra politiska rörelser än från samma kategori i vänsterpartiet. Kanske har det med rädsla att göra? Att stöta sig med de som upplevs inneha makten har ofta ett pris. Men om det är så högt vet jag inte. För det brukar kännas väldigt bra att få räta på ryggen. Och ibland visar det ju sig att det inte krävs så särskilt mycket för att "cheferna"’ väjer undan. När härskarteknikerna inte fungerar blir det skakigt hos både den ena och den andra. Det gäller särskilt när man befinner sig i utkanten av demokratins ramar. Det har om inte annat historien lärt oss.
Vägval Vänster vill vara med och utveckla debatten för en modern vänster som med öppna ögon möter framtiden. Men framåtsyftandet har inget med historielöshet att göra. Tvärtom. Vänstern föddes en gång i tiden med höga frihetsideal.
Nu talas det igen om en frihetlig vänster och Vägval Vänster har startat insamlingen, ’’1000 fria viljor’’. Fria viljor och tankar är direkt förknippat med de demokratiska grundpelarna, yttrande- och tryckfrihet, föreningsrätt och arbetsrätt.
Det känns onekligen som att Vägval Vänster har en roll att fylla.