Om VVV


Diskussion om hur förena röda, gröna och feministiska intressen

Vägval Vänsters diskussion i Visby handlade till stor del om hur man ska förena röda, gröna och feministiska intressen. Den diskussionen har sedan tagit sig en del uttryck på bland annat Vägval Vänsters hemsida liksom i andra medier. Debatten har såväl lokala, nationella som internationella dimensioner, skriver Dan Gahnström med anledning av det uppkommit frågeställningar om Gotlandsmötet.

I samband med ’’politikerveckan’’ i Almedalen på Gotland genomförde Vägval Vänster ett styrelsemöte i Visby. Det ägnades åt uppföljning av föreningsstämmans beslut och idédebatt om väsentliga frågor för den svenska vänsterns framtid.

Fortfarande möter vi inom Vägval Vänster frågeställningar som tyder på att man uppfattar oss som en organisation som tar konkreta beslut kring mer eller mindre dagspolitiska frågor. Så är det inte. Vägval Vänster har inte bildats för att fatta enhetliga politiska beslut och föreningens stadgar ger heller inte utrymme för det. Stadgarna anger att föreningen ska vara ett forum för samhällsdebatt. Formerna för forumet är denna hemsida samt olika ’’fysiska debattforum’’, d.v.s. seminarier och möten av olika slag. Dessutom kan vi ge ut samhällspolitisk litteratur och tidskrifter.

I klartext betyder det att styrelsen inte kan fatta beslut om strategisk och taktiskt inriktning för organisationen Vägval Vänster. Däremot kan det i styrelsen, liksom självklart bland enskilda medlemmar och på möten och seminarier, föras en sådan diskussion. Det är ju närmast självklart utifrån organisationens syfte, att vara ett forum för samhällsdebatt.

Vägval Vänsters diskussion i Visby handlade till stor del om hur man ska förena röda, gröna och feministiska intressen. Den diskussionen har sedan tagit sig en del uttryck på bland annat Vägval Vänsters hemsida liksom i andra medier. Debatten har såväl lokala, nationella som internationella dimensioner. Vägval Vänster sysslar förvisso inte med åsiktsregistrering men bland den växande medlemsskaran finns minst fyra partier representerade. De flesta verkar dock ha det gemensamt att man inte väjer för åsiktsskillnader och tuff debatt.

För mig som är en av initiativtagarna till Vägval Vänster, tillika styrelseledamot i föreningen, känns det oerhört stimulerande att få delta i denna framtidsdebatt. Det finns så många utmaningar som inte löses genom hänvisningar till krav som en gång i tiden formulerades i arbetarrörelsens efterkrigsprogram.

Men vi måste bli fler som vågar ställa svåra frågor och ifrågasätta gamla ’’sanningar’’. Det må vara obehagligt för några. Fast det har ju aldrig den verkliga vänstern vikt undan för.